Sigmund Freuds Personlighetsteori som den måste fungera

Detta är Sigmund Freuds personlighetsteori som den måste fungera för att kunna förklara psykisk ohälsa i allmänhet och utbrändhet i synnerhet.

Utbrändhet kommer inte behandlas på just denna sidan. Här tar jag bara upp de grunder som behövs för att lätt kunna ta till sig en bättre beskrivning av vad utbrändhet är.

Jag tror att denna beskrivning skulle kunna gå in under Freuds teori. Om den inte gör det så får den heta Arnold Ahlströms personlighetsteori.

Detet:

Detet är den första existerande delen av en personlighet enligt Freuds personlighetsteori. Detet är medfött och har vissa uppenbara begränsningar på grund av detta:

• Ett nyfött barn har inget språk – så det går inte att resonera med en bebis. Ingenting är rimligt eller orimligt. Ingenting är möjligt eller omöjligt. Allting bara är eller är inte, finns eller finns inte, känns eller känns inte!
• Ett nyfött barn har ingen tidsuppfattning – så det är meningslöst att säga ord såsom ”sedan”, ”nu”, ”i morgon”, eller ”vänta”.
• Ett nyfött barn är gränslöst – så det kan inte förstå begrepp såsom ”du”, ”jag”, ”han”, ”hon”, ”den”, ”det”, ”pappa”, ”mamma” osv. Allt bebisen ser, hör, uppfattar och känner tillhör ett och samma världsallt (inklusive barnet självt). Eftersom det inte finns någon gräns mellan bebis och omvärld så är det omöjligt för bebisen att känna empati.
• Ett nyfött barn saknar erfarenhet om allt, och kan därför inte se mönster i tillvaron. Det har inga begrepp om rutiner, traditioner och konventioner. Att det fick mat förra gången det var hungrigt, eller att det fick torr skön blöja förra gången det var obekvämt i byxan betyder absolut ingenting nu.
• Själviskhet är inte bara en självklarhet utan också en nödvändighet. Njutning är grejen! Nu – på momangen! Men bebisen har inget begrepp om att detta är själviskt eftersom den upplever att den är ett med mamman, hunden, lampan, sängen, ljuset, mörkret, musiken o.s.v.

Jaget:

Kraven från omgivningen gör att det mycket lilla barnet tvingas till utveckling. Utveckling är dock något som Detet inte klarar av eftersom Detet är den del av personligheten aldrig kommer att förändras. Detet kommer för alltid att bibehålla fabriksinställningen precis så som den var då bebisen packades upp efter leveransen (födelsen).

Därför måste en ny personlighetsstruktur börja ta form som har förmågan till förändring, utveckling och anpassning: Jaget.

Till skillnad från Detet (som alltså fanns där fix och färdigt från allra första början) så måste Jaget i stället utvecklas undan för undan allt eftersom omgivningen börjar ställa krav på barnet (och krav är någonting som Detet inte fixar):

• I takt med att barnet inser att de bräkande, sjungande, skorrande, tonande, hotande, skrämmande, tröstande och vackra ljuden som det hela tiden utsätts för faktiskt betyder någonting (jag syftar på tal och språk) kan mycket enkla tankar börja ta form. De tidigaste och mest primitiva tankarna kommer naturligtvis att ligga nära Detets upplevelse av verkligheten och handlar då om överlevnad, trygghet och njutning.
• Tidsuppfattning utvecklas hos det lilla barnet genom att det märker att vissa saker ofta sker i en viss kronologisk ordning. Skrammel i köket kommer oftast före mat. Blöjan åker alltid av innan stjärten tvättas. Stjärten tvättas alltid innan den gnids torr. Den sköna blöjan åker alltid på innan byxorna. Mörker kommer oftast före lång tystnad. Ljuvliga pussar kommer ofta när ljuset kommit tillbaka. Sticksiga pussar kommer efter icke-mamman kommit hem, osv. Tidsuppfattningen blir mer och mer sofistikerad allteftersom kronologin sätter sig – därför är rutiner väldigt viktigt för det lilla barnet för att det skall kunna ha förtröstan på att allting gott kommer efter ett visst mönster.
• Genom samspel och konflikter mellan barnets egna önskningarna – och hur omvärlden tillmötesgår dessa önskningar – kommer Jaget, (det lilla barnets informationshanterare), – undan för undan till insikt om att det inte är en sammansatt del av allt.
• Genom att ta avstånd från allt som barnet ogillar så upprättar Jaget primitiva gränser. Dessa gränser stärks undan för undan och mejslar ut en bild av vad som utgör en del av, eller är skilt från det egna jaget. I början flyter gränserna; när mamma tar fram bröstet och ömt omfamnar barnet så är mamman och barnet ett. När mamman är sur eller skall bada det ovilliga barnet så är mamman och barnet inte ett. När barnet suger på fingrarna så är dessa en del av jaget. Men när det råkar köra fingrarna i ögat så att det gör ont – då är fingrarna och ögat inte en självklar del av barnet.
• För varje dag som går fylls barnet på med erfarenheter. Rutiner, traditioner och igenkänning gör tillvaron lite mer begriplig och förutsägbar.
• Jaget har en mycket vag medvetenhet om Detets ständiga kamp för njutning. Ändå är Jaget i början oftast Detets språkrör – eftersom Detet inte har ett språk. Så trots att barnet gradvis utvecklas och lär sig förstå sin omvärld med hjälp av Jaget så är Jaget i första hand själviskt.
• Men med en snabb utveckling av språket tillför Jaget en alltmer sofistikerad tankeförmåga och därmed förmågan att förstå abstrakta koncept.
• Ord såsom ”vänta”, ”sedan”, ”var snäll”, ”ha tålamod”, ”dela med dig”, ”visa kärlek”, ”vänskap”, ”kämpa på”, ”gör ditt bästa”, ”lagom är bäst”, ”hjälp henne” osv. ligger bortom Jagets horisont. Detta beror på att Jaget tar emot många fler och mycket starkare  impulser från det ur-själviska Detet än ifrån omvärlden. Men det blir mer och mer uppenbart att utan förståelse för sådana högre värden så ådrar man sig omvärldens ogillande. Därför utvecklas nu den funktion som kan hantera abstrakta högre värden: Överjaget.

Överjaget:

Överjaget är den tredje och sista delen i Freuds personlighetsteori. Med Överjaget på plats finns alla nödvändiga psykologiska strukturer som krävs för att en individ skall kunna existera, frodas, fungera och bidra i den värld den lever i. Så vad gör då Överjaget? Jo:

• Överjaget tar till sig, bearbetar och står upp för alla de högre värdena som Detet och Jaget saknar förmåga att ta till sig.
• De flesta av dessa högre värden kommer ifrån mamman eftersom det lilla och växande barnet litar helt på att mamma vill det väl. Men hon vill inte bara barnets väl, utan alla andras väl också.
• Men Överjaget tar med åren även till sig sådana högre värden från andra källor också, såsom från inte-mamman, syskon, mor- och farföräldrar, lärare, tränare osv.
• Man brukar säga att genom Överjaget internaliserar barnet mammans visdomsord, och tar även till sig högre värden från alla sina hjältar. På detta sätt bär barnet med sig mammans (och andras) visdom. Den blir som en inre röst som vid lämpliga – och ibland olämpliga – tillfällen pockar på individen för att övertyga den om hur den borde handla i givna situationer.

Det är inte säkert att Freuds personlighetsteori är sann. Det är en modell skapad för att på något sätt kunna förstå, resonera omkring och forska på något som är verkligt men osynligt. Freuds personlighetsteori är något som har väglett psykologer i att hjälpa miljontals människor. Sann eller inte spelar ingen roll. Det viktigaste är att Freuds personlighetsteori fungerar.